bergstrumpan

Jag sitter här & kollar igenom bloggen & allt möjligt, tänker lite smått också så där.
Kom fram till att det är 7 månader sen du sa "Jag är inte så pepp på oss".
Jag kommer fortfarande ihåg hur ont de gjorde att höra det där, jag vet hur dåligt jag mådde, medans du mådde bra. & att veta att du inte brydde dig om det gjorde det ju bara ännu värre, jag hörde inte av mig till dig på ett tag & du ringer & frågar "vågar du inte ringa till mig längre?". varför ska jag ringa när det inte är jag som gjort nå fel?, jag valde att inte ringa för det skulle göra för ont, du hade ställt till det här, du fick ringa, du fick ta första steget.
Men jag vet att vi tog oss igenom det & det har bara gjort oss starkare tillsammans. Men när jag sitter här & tänker så fanns det tecken där men jag ville inte se & min magkänsla sa mig ganska mycket också men jag lyssnade inte på den, men det har jag lärt mig att göra nu.
Sen även fast det var så länge sen så gör det fortfarande ont & jag tror det alltid kommer att göra ont att veta om det, det kommer alltid finnas där, även fast vi gått vidare så ligger det i bakhuvudet någonstans & bara finns.

Jag älskar dig & de kommer jag alltid att göra Mattias Wennberg.